Hej Asien!

Jag kanner mest oro for Klara. Vi fick aka in med henne igar till ett sjukhus. Ingen kunde bra engelska och vi visste ingenting. Jag och Frasse sov over pa sjukhuset och jag sov pa sjukhusgolvet i 2 timmar. Hon fick nya lakare hela tiden och ingen forstod bra engelska. Kanslar av maktloshet var enorm. Sedan efter nagra samtal med forsakringsbolag sa blev vi hanvisade till ett annat sjukhus som vi kom till imorse. Dar pratade de flesta engelska och vi fick en kontaktperson som jobbade for Gouda forsakringar. Klara blev undersokt och de sa att hon skulle behova ligga nagra dagar pa sjukhuset. Sedan fick hon drop.

Om jag kanner oro, ilska, frustration, brist pa kontroll...vad fan kanner inte Klara da?? Jag lider med henne nu!! Nar vi gick fran sjukhuset brast det typ for mig. Alla kanslorna bara kom. Formodligen beror detta pa somnbrist, mycket som hant pa sistone (Tyfon, intensivkursen i dykning, att jag blivit farbror) och hunger. Dessutom far vi bara stanna i Vietnam tills pa sondag (Vart visum racker bara 15 dagar) da vi ska flyga till Bali med tva flyg som vi redan bokat och kopt. Huvudsaken ar i alla fall att Klara blir bra nu!! Men hon blev val omhandertagen pa sjukhuset.

Jag fick se bilder pa min brors son och da blev jag gladare. Tack Jessika och Andreas!!!

Nu kanner jag att jag har samlat mig sa nu ska jag forsoka sova lite.

/Matte!